Hjalmar Bergman, né le 19 novembre 1883 à Örebro (Suède) et décédé le 1er janvier 1931 à Berlin (Allemagne), est un romancier, dramaturge et scénariste suédois. Il est considéré par les Suédois comme leur plus grand auteur du XXe siècle, et est un des auteurs assurant la suite de Strindberg entre 1912 et 1930.
Biographie
Après une carrière de scénariste de films à Hollywood, sans succès, l’alcoolisme et l’usage de narcotiques causèrent sa mort prématurée.
Romans
Solivro, 1906
Blå Blommor, 1907
Savonarola, 1909, version revue en 1928
Hans nåds testamente, 1910
Vi Bookar, Krokar och Rothar, 1912
Loewenhistorier, 1913
Komedier i Bergslagen, I-III, 1914-1916
I: Två släkter, 1914
II: Dansen på Frötjärn, 1915
III: Knutsmässo marknad, 1916
Falska papper (följetong i Bonniers Månadshäften), 1915
Mor i Sutre, 1917
En döds memoarer, 1918
Markurells i Wadköping, 1919
Herr von Hancken, 1920
Farmor och Vår Herre, 1921
Eros' Begravning, 1922
Jag, Ljung och Medardus, 1923
Chefen fru Ingeborg, 1924
Flickan i frack, 1925
Jonas och Helen, 1926
Kerrmans i paradiset, 1927
Lotten Brenners ferier, 1928
Clownen Jac, 1930
Nouvelles
Amourer, 1910
Noveller (41), 1913-1920, bl.a. publicerade i Hvar 8 Dag och Bonniers Månadshäften
Herr Markurells död, publicerad i Vintergatan 1922
Loewennoveller (4), 1915-1926
Noveller (43), 1921-1930
Den andre, 1928
Kärlek genom ett fönster (13), 1929
Théâtre
Maria, Jesu moder, läsdrama, 1905
Eva, 1908
Vävaren i Bagdad, 1920-talet
Falska papper, 1916
Ett experiment, 1917
Friarna på Rockesnäs, 1918
Lodolezzi sjunger, 1918
Sagan, 1919
Spelhuset, slutet av 1910-talet
